Ni tar mig aldrig levande!

Egentligen hade jag ju planerat att starta upp bloggen på nytt såfort jag flyttat till Motala, men det blev liksom aldrig så... jag har inte ens haft nån lust att skriva förräns nu. Och vi vet ju vad min lust att skriva blogg innebär.  Förhoppningsvis är det nån klassisk höstdepression eller något som är på G.. hoppas det. För folk som inte förstår så är det så här; att mörker, misär och sorgsenhet är min musa enligt traditionen. Ergo: om jag känner för att skriva så mår jag ganska dåligt. Och jag vet varför iofs också.

Men hursomhelst, nu skulle inte det här inlägget handla om mig, utan om att jag var på fest i lördags!


På lördagsmorgonen så frågade jag en utav häxorna "Vad händer ikväll?" Och då upplyste hon mig om att det var fest hos nån snubbe i Teater-klassen, jag frågade om jag skulle med dit och hon svarade:

"Vid alla mörka profeters skägg, du dödlige. Det skall du sannerligen"

Så, jag beslutade mig för att hänga på helt enkelt. Det vankades förfest hos häxorna, där skulle bakas pepparkakor och sådana ting, så jag pallrade mig ditåt och blev överfallen av hunden.. men men. Iaf så gick jag och ena häxan och mötte Per vid Ica efter ett tag, där köpte vi godis och användbara prylar. På vägen tillbaks så såg vi en stackars mamma sitta och röka bort sin ångest på en balkong, vi vinkade till henne och växlade några ord med henne. Jag kände direkt att "Ja, denna människan tycker jag om". Vi får ej glömma det faktum att denna mamman råkar vara min homie Ika som jag diggar som fan.

Huromhelst, vi återvände till häxornas lägenhet efter ett tag och där försökte Per och jag sätta oss och titta på tv, men den närvarande häxan blev rasande och skrek okvädesord åt oss, tills vi inte vågade annat än att sitta och titta på när hon lagade middag till sig själv. Efter ett tag så började vi göra pepparkakor iallafall, och när det vankas pepparkakor, då dyker häxa nummer två upp.
De började diskutera angående sitt hem. Hur deras lägenhet mer är som ett dagis än ett privat hem, iom att de har folk springande där hela tiden.

Då hände det.

En osalig ande från ett barn som lidit av Downs syndrom under sin levnadstid kom och besatte mig, jag började skräna och ha mig och säga dumma saker... inte långt därefter så fick jag en banna från den ena häxan som sade åt mig att knipa käft, eftersom hon håller på att få huvudvärk. då flydde demonen ur min kropp

Efter ett tag kom taxin vi hade beställt (Alltså ingen taxi då, utan en snubbe som skulle köra oss till kalaset). Vi plockade upp lite folk på vägen och snart var vi på plats vid festligheten. Där var ganska tråkigt, där var rätt trevligt folk antar jag.. men ändå. Jag fick höra ifrån vår vän att han fått order av Lina att se till så att jag inte drack mig för full.. Jag konfronterade Lina med det och nämnde för lite folk att vår vän hade fått sådana order, det skulle jag aldrig gjort.  Jag skickade lite smess till en vän senare, och då började folk anklaga mig för att messa Lina och att jag var kär i henne och massa smörja, så då upplyste jag dem om vem jag messade med.

Då började en vetvillig man och hans konkubin skicka massa sms med kärleksförklaringar till tidigare nämnda vän undertecknade med mitt namn. Jag fann det ytterst upprörande och blev deprimerad, arg och ledsen.

Hursomhelst så drog vi in till stan senare, till brygget. Egentligen hade jag tänkt sticka direkt hem.. men så blev det icke. Väl på brygget slogs jag en stund med ena häxan angående vem som skulle gå på dass först.. sen gick jag på dass. Jag märkte dessutom att Tiba och hennes karlslok var på plats, de skulle lyssna på bandet. Jag växlade några ord med dem, men sen satte jag mig och fällde några bittra tårar i min öl. Eller ja, jag grät ju inte eller så, men jag satt och var på dåligt humör och kände mig ensam och drack öl. Plötsligt pockade en häxa efter min uppmärksamhet och pekade bakom mig. Jag vände mig och titta med hatiska ögon mot det hon pekade på, det var en Ika som hade anlänt. Då blev jag lite gladare och hatet började spädas ut med lite glädjekänslor.
Kvällen fortsatte gå, bandet började spela, de var helt okej. Jag och Claes stod framme och supportade som man skall göra när det är liveband på G. Efter ett tag så sprang jag på min homeboy Cakan, då späddes bitterheten ut än mer, han är ju en skön lirare som jag diggar.

När stjärnorna stod rätt så drog Judas Priest - Nightcrawler igång, då hade jag fått en hel del öl innanför västen, då började jag dansa på bordet och skrika ikapp med musiken. Tydligen kom en vakt förbi, men han brydde sig inte.. Sen började det väl bli dags för hemgång tror jag.
Då började paranoian slå till. Väl utanför när vi började samla våra trupper för att marschera hemåt så började Ikas kompis prata med mig som om jag vore utvecklingstörd om "Vore det inte fint att gå hem och sova nu kanske?".. jag fick för mig att hon försökte få mig att dra åt helvete... men jag vet ju att ja har en tendens att tolka allt så negativt som möjligt, så jag slog bort tanken.
Efter ett bra tag kom vi fram till Charlottenborg iallafall, vi sade godnatt och skit jag hängde med ika och sköt skiten en stund med henne innan jag pallrade mig hem till min usla stia, jag borstade tänderna fastän jag var full samt lade mig och sov.

På morgonen hittade jag en tia fastklibbad på mitt lår. Men det var allt.


Notera att jag har skrivit mer i detta inlägget på 30 minuter än jag har gjort på min uppsats på 3 veckor.