Patriarkat, straff och en liten uppoffring
Jag har inte varit på jobbet på hela veckan.. förutom idag då. Jag var tvungen att gå för jag behövde skriva ut mina kvitton så jag kunde skicka in min ansökan om Arbetslöshetslön... vilket är två veckor för sent.. hoppas jag hinner få cash innan nästan helg så att jag faktiskt kan åka upp till Växjö.. annars får jag väl komma en annan helg iofs, vilket kanske vore bättre egentligen, fast vissa av Malenes vänner verkar intressanta, jag vill träffa dem, klart, den galnaste av dem kommer ju inte dit Bah!
Men hursomhelst, det är tungt att gå upp på morgonen, så då erbjöd sig Mimmi igår att skicka SMS för att väcka mig och peppa mig att gå till jobbet, så tja, varför inte tänkte jag... men så idag så fick jag reda på att hon inte ens skulle upp så tidigt själv.. vilken uppoffring! Vakna tidigare än man skall bara för att få iväg mig till jobbet liksom, jag är hedrad! För övrigt är Mimmi en trevlig dam som jag prata med (eller skrivit snarare) i en vecka eller så, hon är skojig.. och vi är typ kopior av varandra på många plan. Samma psykologiska profil enligt Jung, samma stjärntecken, samma humor (Rå, elak och väldigt väldigt "fel" dvs.. höhöh.).
Straff!
Jag läste i tidningen att Leif Sibersky hade citerat en gammal författare i rättegången mot den där Anders barnamördaren, ganska smaklöst men jag förstår hans poäng väldigt väl.. det var Stig Dagerman
""Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent"
Jag förstår honom precis, Mördaren är väl ganska uppenbart skyldig, men ärligt talat... om man har gjort något sådant så kommer man aldrig någonsin få någon chans till återupprättelse i det här samhället, man anses ha förbrukat sitt människovärde för all evighet. Det är orättvist på ett visst plan, just det där med tillfällig sinnesförvirring och grejor, man blir fan dömd på samma sätt även om det är en olycka man råkat döda ett barn i, (ofta iaf).
Lite skrämmande dessutom att två tanter på jobbet läste det och tyckte att en man som dödat ett barn borde avrättas.
Har man gjort ett fel som är tillräckligt grovt skall man aldrig få några fler chanser, det är väl rättvist?
(lite borttaget)
Patriarkat, manshat och kärlek.
Jag läste ett litet inlägg på Malenes blogg om Patriarkat, och vi har diskuterat det förut.. men men, jag känner att jag måste upplysa världen att det inte är enbart kvinnor som lider av våran patriarkala historia. Något som alla inte verkar förstå alltid. Märk väl att jag kommer använda viss Patriarkal symbolik, iom att de där symbolerna har inpräntats i mitt huvud sedan barnsben, så texten skall helst inte hårdgranskas. Den här texten handlar främst om relationer emellan män och kvinnor, snarare än arbetsliv och dylikt, där vet vi att män har ett övertag.
Var var vi nu.. jo just det, Patriarkat. Ärligt talat, i dagens samhälle så tror jag faktiskt att det är fler unga män än unga kvinnor som lider av den Patriarkala historian, iallafall i min umgängeskrets. Just för att könsrollernas upplösning i princip enbart -ökat- kraven på män, inte balanserat ut dem, relationsmässigt ivarjefall, arbetslivet har jag ingen erfarenhet av iom min inställning till lönearbete. Nuförtiden skall man vara jämlik och respektfull gentemot sin partner, men det verkar även som om en kvinna behöver känna sig underlägsen för att bli attraherad av en man.. Det vill säga, en kvinna vill fortfarande känna sig som en "kvinna", dvs underlägsen. Killar som försöker behandla brudar med absolut respekt blir vänner och inte mer, jämlikhet är tydligen inte attraktivt, arrogans och överlägsenhet är.
Så grejen är, hur fan skall en ung man i dagens samhälle agera? Om han är som varje sund människa håller med om att han skall vara så får han bara "vänskaplig" kärlek, givetvis stämmer detta inte in på alla människor, men i överlag gör det. Det är också mycket möjligt att det bara handlar om mognad, jag har sprungit på en del personer vars krav faktiskt förändrats under årens lopp.
Men hursomhelst, kraven har enbart ökat, och de typ 80% av dagens unga herrar som inte klarar av att uppfylla alla kraven (just för att många av dem är jävla paradoxer) kommer garanterat gå in i onda spiraler som gradvis går neråt, tills de når botten, och botten kan vara jävligt tung att ta sig upp ifrån. Sen finns det 10% av de unga män som faktiskt hittar ihop med (eller blir upphittade av) vettiga, sunda och mogna flickor som lyckats bryta sig loss ifrån det sociala spelet. 5% som faktiskt är kräk på riktigt eller har gett upp sina ideal och "lurat" flickor att bli attraherade av dem, Och de sista 5% som faktiskt är så fulländade så att de kan leva upp till samhällets orimliga krav. Ibland föregående 80% finns det ju givetvis de män som ger upp sina krav och blir tillsammans med en flicka som de inte respekterar mest för att slippa vara ensamma. Det är nog lite av mitt eget problem, jag skulle aldrig kunna ha någon seriös relation med någon jag inte respekterar, givetvis får folk ha lite brister här och där, men då måste de också ha styrkor som väger upp de bristerna.. jag står inte ut med folk jag känner är genuint underlägsna mig (vilket är ett moraliskt problem också, att jag faktiskt kan känna att vissa människor är underlägsna mig, jag skäms en del för det).. och inte underdåniga människor heller.. och lite mer manshatarhat, de värsta människorna utav alla.
Feministiskt lagda män som har gett upp.
Underdåniga killar som lägger sig på rygg och erbjuder sin kuk (patriarkal symbol för styrka!) för avklippning åt diverse manshatare.. det är riktigt vidrigt, folk som inte vågar stå på sig mot de förvirrade feministerna... har själv varit en sådan, och är kanske till viss del.. men jag är på väg bort, aldrig mer. Korkade, trångsynta feminister skall inte längre få dra mig över en kam för att vissa män i historien har varit kräk.
Feminism handlar först och främst om att styrka kvinnors position i samhället väl? Inte att styrka kvinnors position och samtidigt sänka mäns position, alla människor skall vara jämlika. Dvs feminism är en "undergrupp" till Egalitarianism.
Om vi som män skall förväntas respektera er får ni fanimej sluta förvänta er att vi skall behandla er enligt den patriarkala normen som rådde för 60 år sedan.
Ja, jag vet.. man skall inte vara kategorisk, men det är ju just det detta handlar om, i relationer placeras man in i kategorier. Man kanske borde starta en rörelse för jämlikhet i relationer också.. eller det finns säkert redan. Hm, om vi någonsin publicerar boken "Myten om Patriarkatet" ;) så skall fan den här texten vara med.
Jag vill väl främst uppmärksamma att det inte bara är kvinnor som är "offer" för patriarkatet. Folk säger en sak, men agerar annorlunda. Det är fan precis som den där dikten i slutet av "De kallar oss terrorister" som går nåt sånt här:
"Ni uppfostrar oss att stå för rättvisa och godhet, men när vi gör det så skjuter ni på oss och slår oss med batonger".
För övrigt, om ingen uppfattat det så är jag jävligt bitter över mitt kärleksliv och smått arrogant över att jag har så hög moral och att jag är godheten personifierad!!
För övrigt så har jag inte läst ett piss böcker eller längre skrifter om feminism, däremot har jag levt i det här samhället i 26 år.. och vuxit upp i en familj med en manshatande matriark och hennes snöpta underdånige man, emedan mina biologiska föräldrar är en ganska svag men seg (dvs svår att bryta helt) mor och en fader som kanske (orättvist misstänker jag ibland) fått svin-stämpel av främst bröder.. hörde nyligen att det faktiskt var min morsa som dumpade honom för att hon hittat en ny man, vet dock inte hur det var i hans första relation som involverade ungar.. kanske borde ta och fråga ut mina föräldrar en del om min familjebakgrund nån gång...
P.S Jag är inte den bäste på att uttrycka mig, så om jag framstår som en total jävla idiot så är anledningen en av följande:
1. Jag har uttryckt mig dåligt
2. Du har missförstått något trots att jag uttryckt mig bra
3. Du är helt jävla dum i huvudet
;)
Den här texten tog tid förresten, kommentera eller dö!
Borde inte symbolen för Feminism se ut nåt sånt här istället? Så att det inte blir några missförstånd? Det handlar ju först och främst om jämlikhet?
Iofs så betyder denna symbolen säkert något otrevligt redan.. Och ja, jag vet.. Jag suger fett på att rita!
Märk väl att det här inlägget inte är supergenomtänkt, jag har mest plockat tankar efterhand de dykt upp i huvudet (en del av tankarna har ju iofs funnits jävligt länge).
Oj, vi tänker nog en del olika ang. offer/gärningsmän.
Men sant, man ska inte ta ifrån dem deras människovärde bara för att de är gärningsmän.
Och jag avgudar Dagerman, jag hade lugnt kunnat gifta mig med honom...om han blir en zombie och kommer tillbaks eller nått.
Ja alltså jag menar ju inte att man direkt skall göra offer till gärningsmän, men man skall fan inte ta dem på orden utan en grundlig undersökning, för det handlar faktiskt om en människas liv.. sen att vissa domar är rätt vrickade kan jag inte förneka (att nån blir friad pga att hon hade sexiga kläder etc.)
De flesta är rätt vrickade. Hehe.
Men jag känner lite grann att du ändå utgår från ett rätt manligt och självsäkert perspektiv. Det låter inte som att du har varit offer någon gång. (Vilket fan är bra, hehe. Men nu ska jag ge upp för idag.)
Tja, beror ju på.. jag har gjort saker jag skämts för och haft sjuk ångest för, som visat sig inte vara nån fara egentligen.
Jag får dock erkänna att jag aldrig varit offer för eller gärningsman i våldtäkt eller barnamord ;)
Men jag anser ändå att man bör ha en jävligt grundlig undersökning vid tillfällen när någon anklagas för i princip det värsta brottet som finns i vårat samhälle.
Jonas: Läs två böcker: "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman", jag tror de är av Katarina Wennstam. Den första är ur kvinnornas synvinkel, den andra ur männens. Sen kan vi snacka.
Mhm, efter att ha läst lite av infon angående böckerna så vill jag ju bara klargöra att jag på inget sätt ursäktar det. Jag menar bara att fallen -bör- granskas jävligt noga, för om personen ifråga faktiskt inte har gjort sig skyldig till våldtäkt (ni vet, det händer att folk blir oskyldigt anklagade) så är det en fruktansvärd stämpel att sätta på en människa.
Överväger dock att läsa böckerna.
Efter att på Malenes inrådan läst lite i "Flickan och Skulden" så bestämde jag mig för att ta bort delen angående våldtäkter, iom att jag missuppfattat lite och texten därmed kunde missuppfattas.
Riktigt vidrigt.
