Ni tar mig aldrig levande!

Helgen är slut.
Festen är slut.
BC-korridoren är slut.
Men SSKK består.

Och som vi vet, det som inte dödar, det härdar. Kampen fortsätter, den har bara blivit decentraliserad. Gerilla-alkoholister, jag gillar konceptet.

Dessa dagarnas festande har iallafall varit lite knasiga... det har känts som om jag vandrat runt i en dröm.. haft så jävla trevligt.. och igårkväll fick jag ut massa gråt också, velat gråta ofta de senaste månaderna men har inte kunnat.. så det var bra. Men men, en liten sak inträffade som utlöste tårarna.. möjligt att jag faktiskt håller på att bli ganska förtjust i Alexandra, det var en våldsam känslomässig reaktion på en struntsak (inte Alexandra då, utan det som gjorde mig ledsen) egentligen. Och nu känns det liksom inte negativt överhuvudtaget, det gäller väl bara att tänka positivt egentligen.

Sen blev jag nästan uppraggad av en dam som var 4 år äldre än mig, confidence boost 'eh? Men jag var virrig och vi tappade bort varandra.
Hursomhelst blev jag väckt av Willy imorse, jag låg och sov på hennes golv.. vet inte riktigt hur det kom sig... men jag släpade mig upp och drog till P&P och sov några timmar till på en soffa där.
Sen drog jag hem och käftade lite med Malene på MSN (Käfta är kanske fel ord, prata är nog bättre, men jag vill säga käfta!!).

Jag har ett stort problem: Jag skall fanimej sluta snusa nu... Så jag tvingade Malene att hota mig till livet så att jag inte gick och köpte snus, och det gjorde hon!

Hm.. Jaja, adjö!

För övrigt är det jobbigt att Willy skall flytta åt pipsvängen just nu, nu när vi plötsligt kommit mycket närmre varandra, nu när hon verkligen börjat släppa in mig på allvar. Å andra sidan är det kanske just pga flytten som hon gjort det? Det var så fint igår, när hon frågade "När började du försöka rädda mig istället för tvärtom?". Lite orättvist egentligen, jag har alltid försökt rädda henne, men inte fått tillåtelse förräns nu känns det som.

Suck :(